Fredag efter jobbet. Jag stressar lite för att hinna köpa en present till värdinnan, Katarina med bloggen Sallys hus. Jag är bjuden dit på bloggträff.
Trodde jag skulle kunna sluta lite tidigare men så blev det inte. Nåväl, hemma så lagade maken mat medans jag provade klänningar. Jag kände mig så slut och oinspirerad till allt. Plötsligt bara börjar tårarna rinna och jag gråter och säger att jag ska strunta i alltsammans. Men varför då? Undrar maken. Jag vet inte det känns inte bra. Jag vacklar och tvivlar på mig själv. Klart du ska åka, säger han. Ja det kanske känns bättre i morgon.
Jag målar naglar, packar typ ned hela garderoben och extra skor. När jag äntligen bestämt vad för klänning jag ska ha så ska jag bara stryka till den lite. Dumt! Nu blev det ett hål, tyget smälte liksom. Herre gud hur dum får man bli.
Hoppar i säng och ställer klockan. Natten går väl si sådär bra. Orolig sömn och tusen tankar. Tankar om att jag inte känner någon dit jag ska. Tankar om att jag är äldst, trist och jätteful. Ja tjock också och har inget att säga. Tankar om att sova ensam på hotell för första gången.
Morgonen kommer och jag tar min kopp med kaffe. Oron i magen är påfallande, jag känner mig yr och illamående. Tänker att det nog beror på penicillinet som jag nyligen börjat äta. Huvudet känns tungt och jag tar en temp. nästan 38, det är inte OK. Jag sätter mig där ute i trädgården och så gråter jag såklart igen. Bestämmer mig för att lämna återbud. Meddelar hotell, restaurang och värdinnan. Jag har sett fram emot detta ända sedan den dagen jag blev bjuden. Sen när det äntligen är dax ja då går det åt pipsvängen.
Ja så kan det gå. Tänk att man kan bli sjuk av dålig självkänsla. Sen blir jag lite arg för att jag gått på det. Att jag bryr mig så mycket om utseende, kläder och sånt. Kan jag inte bara få duga som jag är. Sonen tröstar och säger att jag är snäll, rolig och vacker. Ditt hår är så fint mamma och dina ögon. Herre gud unge, såklart att du tycker så. Hur många gånger har inte jag sagt samma sak till honom när han stått och skrikit vid spegeln. Säkert tusen. När kvällen kommer så känns det bättre. Tempen är nere på vanliga 36,4.
Vi firar pingstafton tillsammans och firar även att sonen kommit in på folkhögskolan i Sigtuna. Ja vi firar också att han och flickvännen varit ett par i två år.
Jag läser nu att det blev en trevlig och lyckad tillställning där i Örebro och kanske att jag får vara med en annan gång. När jag är lite starkare.
Kram Pia